COMBINED JOINT CIMIC TASK FORCE 1977/78

SFOR = STABILISATION FORCE

Efter IFOR (Implementation Force) var det dags för SFOR (Stabilisation Force) då det gällde att återuppbygga ett sönderbombat land. SFOR:s högkvarter lade man i Sarajevo på en plats som hette Ilidza som låg en bit utanför staden och som bestod av en stor park med ett stort hotell där hela SFOR ledningen tog plats med bland annat 35 generaler från olika NATO- länder. I organisationen knöts även CIMIC (Civil Military Cooperation) som spelade en viktig roll i återuppbyggnadsprocessen.

SVENSK NATO MARDRÖM

SVENSK NATOSOLDAT ENLIGT REGELVERK SOM UTFÅRDATS AV SVENSKA POLITIKER

SVERIGE I NATO (I VERKLIGHETEN)

1997/1998 blev jag utsedd av Försvarets HKV och ÖB att som en av två svenska CIMIC- officerare (CIMIC står för CivilMilitaryCooperation) ingå i den NATO-SFOR/Multinationella CIMIC Task Force i Sarajevo-Bosnien. Jag var uttagen som en av de Europeiska Finance Officerare som  skulle avlösa det Amerikanska teamet som skulle åka hem till USA inför julen 1997. Efter en CIMIC- kurs i Vilseck i Tyskland kom jag till Sarajevo i början av december och vid gott mod lät mig introduceras i min nya tjänst av en amerikansk Civil Affair- Major. Jag skulle arbeta för SFOR gentemot bl. a World Bank som hade att samordna uppbyggnads-projekt runt om i Bosnien. Jag fick på min lott att läsa in tre projekt som jag sedan skulle följa upp. Satt med på olika möten och fick träffa företrädare för amerikanska företag som var de som skulle fylla sina orderblock inför återuppbyggnaden.

DÅ, efter ett par veckor, inträffade det som för mig blev en mardröm. För att kunna fungera i min roll, ingick att jag skulle få access in i NATO:s innersta hemliga dataprogram. Samtidigt blev jag avkrävd av Amerikanarnas säkehetsdetalj en s k Security Clearance. En sådan hade Sveriges HKV ”glömt” att sända med mig. Dessutom kom man samtidigt på att, ”jamen Sverige är ju inte med i NATO”.  Ut åkte jag fortare än kvickt. Fick en amerikansk major som ”vaktade” varje steg jag tog. Blev satt i rumsarrest. Fick nu epitetet ”The Swedish Spy”. Jag var vid detta läget fly förbannad och hade dessutom ingen möjlighet att kontakta Sverige. Vad göra? Jag tog min ”livvakt” och stegade upp till Svenska Ambassaden i Sarajevo och bad att få träffa Ambassadören. Det visade sig vara Nils Eliasson som jag hade träffat i Kina på Svenska Ambassaden, då jag som kurir för NNSC i Panmunjom/Korea  skulle överräcka hemliga dokument till honom. ”Vad Fan gör du här”? blev hans öppningsfras. Han lyssnade på mitt dilemma. Sedan tog han kontakt med den hemliga svenska ”SweNic”-gruppen ute på SFOR:s HQ i Illidza. Dessa tog i sin tur kontakt med Sverige/SwedInt och HKV. Oturen var att det var i juletid och allt gick på tomgång. Jag var beredd att ge upp och åka hem.

Samtidigt tänkte jag att hur kunde man i Sverige vara så okunniga och aningslösa att skicka ut någon med vetskap att som företrädare för ett icke NATO- land skulle det bli problem. För att fördriva tiden hade jag fått låna ett skrivbord i en kontorscontainer som inhyste ett Liasonteam mellan SFOR och UNHCR. Häri fanns ett frustrerat Amerikanskt team (två ÖversteLöjtnanter) som skulle avlösas av två Europeiska officerare, en Italiensk ÖvLt och en Turkisk major. Dessa hade varit med på kursen i Vilseck men de dök aldrig upp i Sarajevo. Amerikanarna var nu desperata. De hade lovat sina familjer att komma hem till USA till jul. Med mycket kort varsel dök det upp en tysk ÖvLt MICHAEL UHRIG, men man saknade fortfarande en turkisk major!  Jag satt ovetande vid mitt inlånade skrivbord och skrev då jag tyckte att man tittade lite konstigt på mig och de viskade att ”svensken kan ju vara turk” istället!!
Och så blev det för att göra en lång historia kort. Jag blev snabbt utsedd att bli flykting- och sambandsofficer. Snabbt fick jag läsa in svensk flyktingpolitik och det var ingen upplyftande kunskap kunde jag konstatera. Trots allt fick jag en trevlig och innehållsrik tid innan jag åkte hem till Sverige i juni- 98. Min Svenska NATO- närvaro hade blivit ett fiasko men mest drabbade det Sverige som nation.
Vid denna tidpunkt hade Sverige tillsammans med Danmark. Finland och Norge utvecklat en Nordisk CIMIC- modell. Den var i sin uppbyggnad unik och gedigen i sin konstruktion. Denna blev jag ombedd av Sverige att presentera för SFOR:s HQ- stab. Efteråt kom dåvarande högste befälhavaren, general Shinseki (sedermera militär rådgivare till amerikanske Presidenten) och bad att få en kopia, för som han sa ” kunna ta med hem till Amerika och presentera i Pentagon”.    se nedan slides om Nordic CIMIC Group
Det var vid denna tidpunkt (i slutet av 90- talet) en dragkamp inom det svenska försvarshögkvarteret mellan de höga officerare som ville ha direkt operativa förband (typ den idag i Afghanistan), medan en annan grupp officerare förordade en utbyggd CIMIC- modell tillsammans med de Nordiska länderna. Denna gruppering tillsammans med den Svenska CIMIC- chefen fick se sig besegrade och förde därefter en tynande tillvaro och idag är det ett minne blott. 

CIMIC VAR DET SOM GÄLLDE I SLUTET AV 90- TALET

1. NATO:s CIMIC MODELL

2. SVENSK CIMIC MODELL SOM ANVÄNDES I BOSNIEN I SLUTET 90-TAL

3. DET PLANERADE NORDISKA CIMIC-KONCEPTET

GRUNDBASEN I CIMIC TANKEN
EN VÄL GENOMTÄNKT INFRASTRUKTUR MODELL FÖR CIMIC
VISDOMSORD AV CARL BILDT DÅVARANDE CHEF FÖR OHR/BOSNIEN
DAGENS CIMICS BORTTAPPADE NYCKELROLL??!!
STARK FRAMTIDSTRO PÅ SENARE 90- TAL

HÄR ÄR DET UNDERLAG/UTKAST SOM UTGJORDE MODELLEN FÖR ETT NORDISKT CIMIC-KONCEPT, SOM TYVÄRR FÖRKASTADES SÅ SMÅNINGOM