FÄLTSJUKHUSET L05 I LIBANON 1982/83

L05 SWEDMEDCOY UPPLEVDE EN TRAGISK OCH SPÄNNANDE PERIOD UNDER SITT HALVÅR

de

MIN HEKTISKA TID BESTOD HELT AV ARBETE

1982/83 tjänstgjorde jag som PX-officer  vid svenska fältsjukhus i Naquora i södra delen av Libanon. Inbördeskriget pågick. Jag kom från Sverige i september 1982 samtidigt som invasionen av södra Libanon startade av IDF (Israel Defense Force). Det var en fruktansvärd situation för folket i södra Libanon. Historiska ögonblick från denna tid var mordet på president Bashir Gemayel. Massakern i flyktinglägren Sabra, Shatila och Fakahani. Alla sorgliga fakta från den tiden. Kriget gjorde det svårt att få tag i varor till PX:et. Vi hade en hög omsättning eftersom fler kunder än vårt eget Fältsjukhus gjorde sina inköp hos oss. Vi låg bara ett par km från UNIFILS HQ där det fanns många hundra anställda. Vi gjorde ofta inköp under nätterna i staden TYR som låg nära Naqoura. Vin levererades av KSARA Wine Co från Bekaadalen, trots kriget. Jag gjorde även inköp i Israel i Haifa hos Layam Co. Sverigeleveranser kom i regel en gång i månaden med ScaCyp (Herkules) till Tel Aviv. Nålsögat att få in varorna till oss var gränspassagen mellan Israel/Libanon vid Rosh Haniqra.  

FEM AV FÄLTSJUKHUSETS PROFFESIONELLA PERSONAL
Detta var en av de få gånger Sverige kunde ställa upp med ett komplett Fältsjukhus. Den kapaciteten finns inte idag 2012
HÄR ÄR DET FÖRSÄLJNING PÅ PX-et TILL VÅRA KUNDER
Organisationen på PX:et var bestämt av Sverige och anpassat till ett kompani. Alltså var vi bara två personal. Vi hade dubbelt så stor kundkrets så vi låna in folk
HÄR SKÖTER JAG PAPPERSJOBBET PÅ MITT KONTOR
Beställningar, prissättning av varor, bokföring, inventering varje månad med bokslut och vinstberäkning
HÄR HAR VI LÅNAT IN SONJA MOZER FRÅN STEXET
Sonja ställde gärna upp och hjälpte oss i PX:et. Även andra ställde sporadiskt upp när vi behövde handräckning
HÄR ÄR BESÖK AV ARMÉCHEFEN GENERALLÖJTNANT NILS SKÖLD
CAMP SILVIA VAR EN FIN CAMP SOM LÅG HELT NÄRA MEDELHAVET, VILKET SYNS I BAKGRUNDEN PÅ BILDEN
PÅ WELFARE RESA UPP I BERGEN OVANFÖR NAQOURA
LIBANESISK MATGLÄDJE MED EN SAMLING INTRESSERADE
En av våra leverantörer från Tyr Hassan Khater med fru bjöds in till oss för att lära ut Libanesisk matkonst
HÄR BJUDER HASSAN RUNT DE OLIKA RÄTTERNA BL A TABOULLE
TILL MATEN DRACK VI VIN FRÅN LIBANON FÖRSTÅS
MERA VIN I GLASEN. KANSKE ETT KSARA VIN FRÅN BEKAADALEN

DETTA VAR SJUKHUSKOMPANIETS NYHETSBULLETIN SOM TOG UPP VIKTIGA SAKER 1-2 GGR./VECKAN

BARNS UTSATTA SITUATION I KRIG

DENNA LILLE LIBANESISKE POJKE FÅR REPRESENTERA BARN I LIBANON, OCH HAR INGET MED BERÄTTELSEN ATT GÖRA.

Tidpunkten är Libanon senhösten 1982. Jag tjänstgör som PX-Officer (Marketenteri-chef) vid det svenska fältsjukhuset i Naqoura i södra delen av Libanon. Landet är söndertrasat av mer än sex år av inbördeskrig. De olika religiösa fraktionerna har tävlat i att ta livet av varandra. FN har då bidragit med fredsbevarande trupp för att ge civilbefolkningen möjlighet till andrum.  Kvinnor, äldre och barn får som vanligt sitta emellan och lider av de styrandes oförmåga att komma överens.

Våren/sommaren invaderas så södra Libanon av Israel eftersom de känner sig hotade av Palestinska militanta grupper som finns i de palestinska flyktinglägren nära norra gränsen till Israel. Den Israeliska försvarsmakten invaderar områden ända upp till Beirut. Landets infrastruktur är totalt sönderslaget.  På fältsjukhuset tar vi emot även patienter ur civilbefolkningen. En dag får vi in en skottskadad 4- årig pojke som blivit skjuten av en annan pojke på 7 år. Detta var dock extremt ungt.  Av detta får vi lära en för oss ofattbar sed. I Libanon ger en pappa sin lille son ett enkelt skjutvapen. Sedan tar han med sonen ut och lär honom att skjuta på ex. kaniner. När så sonen växer upp och blir tonåring ger pappan honom ett grövre vapen. Tar med honom ut och visar på grannbyn att där bor en fiendefamilj som han lär sonen skjuta på!!??  Jag har aldrig sett så mycket vapen som just denna del av Mellersta Östern.

Inför julfirandet 1982 följer jag med en väpnad fransk konvoj som ska gå upp till Beirut. Min uppgift är att öppna upp förbindelsen med FN:s varulager som då var belägen i den mest sönderbombade delen av staden. Vi anländer dit och jag lämnar min varubeställning och påbörjar ilastning i vår lastbil. Jag är upptagen med att kolla av varorna, men känner plötsligt en liten hand i min. Jag tittar ner och ser in i ett smutsigt barnansikte och ett par mörka klara ögon. Munnen öppnar sig i ett leende sedan räcker pojken upp en smutsig karamellpåse och bjuder mig att ta. I detta ögonblick tyckte jag att tiden stannade av. Denna lilla pojke i 5 – 6 års- åldern hade upplevt ett bombinferno som pågått i månader och förmodlingen sett mycken död och tragedi på nära håll. Ändå hade han kraft och glädje att bjuda på det lilla som han hade till en främling. Vi blev goda vänner och jag träffade honom ytterligare ett antal gånger under min tid i Libanon och då fick jag möjlighet att bjuda tillbaka.

Barns inneboende kraft att överleva tragedier är för oss vuxna ofattbara.

 

MEDALJCERTIFIKAT UNIFIL

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

14.04 | 21:54

Härligt att läsa FN minnen, vi hade det bra mycket roligare under våra primitiva förhållanden jämfört med dagens missioner.

...
25.08 | 15:29

Karl-Erik! Kul, vill du mejla till mig så är min mejl filippasoderholm@live.se

...
25.08 | 13:38

Jag har många bilder på Bosse, även film som jag tog i El Nagila. Ledsen över att han gått bort.

...
11.07 | 10:55

Trevlig sida som väcker gamla minnen.
Hälsningar från förrådsman C089 136 Bengt Johansson

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS